Intervju med fårbonden Elin

Lite senare än vanligt men här kommer hela intervjun med vår kompis Elin om hur det är att äga alldeles egna får. Håll till godo!

Garnkramar från stick with us-gänget


Hur kom det sig att du skaffade får?
Tanken om får föddes väl redan i och med att jag lärde mig spinna för fyra år sedan. Jag pratade så mycket om att ha ett får på balkongen att min bror och min sambo faktiskt gav mig ett får i julklapp julen 2011. Fast hon fick bo kvar på gården utanför Falköping där hon föddes. (Hon heter Annus och är ett finullsfår.)

När jag och sambon sedan flyttade ut på landet för ett och ett halvt år sedan, fanns tanken om får fortfarande kvar. Och överallt runt omkring oss stod det obrukad mark och växte igen. Så jag gick ner till paret som äger marken kring vårt hus och frågade om jag kunde få arrendera några hektar. På den vägen är det. Vi har alltså ingen egen mark. Men det fungerar fint ändå. Markägarna tycker det är toppen, för nu slipper de förhoppningsvis lägga en massa tid på att röja sly, det får fåren sköta.

Tanken är att vi ska få både ull och kött. Jag kan erkänna att det ligger ett visst romantiskt skimmer av självförsörjande kring det hela. Vi har en bra bit kvar till självförsörjning (tiotusentals mil, ungefär), men vi vet i alla fall varifrån vårt kött kommer och det är lite häftigt att ha ”egen” ull.


Vad ska man tänka på innan man skaffar får?
Om man bortser från det där som alltid kommer upp när man skaffar djur (tid, ork, pengar) kan man väl säga att man behöver ha mark och att man behöver haga in den. Vi hade tur och fick en massa gammal eltråd av min vän Linda (hon som har mitt finullsfår) och det räckte gott och väl till vår första hage.

Ska man ha fåren på längre sikt kommer man behöva någonstans att ha dem på vintern. Vi hade ingen lada, men hittade en friggebod på ca 9 kvadrat på Blocket för en tusing. Det var ett jäkla jobb att montera ner den, lasta den på släpkärra och sedan montera ihop det igen, men det var en relativt billig lösning för en hyfsat rejäl vinterbostad åt fåren. Givetvis blev det merkostnader med friggeboden. Jag tror vi slutade någonstans runt fyra tusen i slutänden, men det är ändå ganska billigt kan jag tycka.

Sedan är det ju det där med hö och halm. Har man inte egen gård och egen mark, måste man ju köpa det där. Vilket jag och sambon gör. För våra fem får har vi köpt ungefär ett ton hö under vintern. Se till att du har en bra bonde i närheten som kan leverera till dig, se till att du har tillgång till en släpkärra och mitt tips (efter många lass med både släpkärra och nödkörningar med hö i bagagen i vinter) är att man har ett höförråd i anslutning till vinterhuset som rymmer minst två veckors hökonsumtion. Annars blir man galen på körandet... Och allt hö som dräller i bilen...

Sist men inte minst bör man ägna en tanke åt vilken typ av får man vill ha och vad man ska ha dem till. Generellt kan man säga att köttfår som texel och suffolk har lite sämre ull när man ser till stick- och spinnegenskaper. Givetvis går den att använda, men ska man spinna kanske man ska satsa på en ras som värmlandsfår eller finull. Är man intresserad av att bevara raser finns det en rad svenska raser som lever under utrotningshot. Så man kan få fin ull och göra en god gärning på samma gång.


Vad har du för ras?
Jag har värmlandsfår. Värmlandsfår är ofta ganska små (40-65 kilo för tackor, något mer för baggar - köttraserna kan vara upp mot hundra kilo eller mer). En av anledningarna till att jag valde den rasen är ullen. Ullen varierat väldigt mycket mellan olika individer inom rasen och kan ha allt från mjuk ull av finullstyp till grövre rya. Mina får har ganska finfibrig ull.


Hur många har du? Kommer du skaffa fler/ta barn på dem?
I dagsläget har jag fem får. En bagge och fyra tackor. Förhoppningsvis är det fler vid månadsskiftet april/maj. Två av tackorna visar tydliga tecken på att vara dräktiga, men de andra är lurigare. Precissom med människor kan en tacka se dräktig ut, utan att vara det. Och tvärt om. Det finns graviditetstester och ultraljud för får, men det känns lite overkill. Vi tar det som det kommer. Men om det inte blir lamm, kommer Harry (baggen) garanterat att hamna på köksbordet ganska snart. Man har inte stor användning av en bagge som inte ger någon avkomma.


Hur sköter man sina får?
I det dagliga arbetet ger vi ger dem mat (hö och kraftfoder) och rent vatten morgon och kväll. Sedan klipper vi dem två gånger om året, en gång på våren innan lammningen och en gång på hösten innan betäckningen (själva rullandet i halmen så att säga). I samband med klippning verkar man klövarna också. (Ger dem pedikyr, alltså.) Och så kliar man dem bakom örat lite ibland. Och på bröstbenet, det gillar de. Tackorna kan man klappa på huvudet också om man känner för det, men baggar verkar ha någon slags stång-effekt när man klappar dem på huvudet. Och ja, det känns när han sätter hornen i baken på en.


Är får ett bra hobbydjur för vem som helst som är intresserad?
Om man tänker i termer av att ha fåret på balkongen är svaret nej. Annars är det ett relativt lättskött djur. Å ena sidan är de mindre krävande än en hund som behöver sällskap och tillsyn mest hela tiden. Å andra sidan kan man inte slänga in fåren i bilen och åka på semester när man känner för det. Så om man inte har riktigt snälla grannar (som vi har), är man rätt låst. Men det är man ju med vilket djur man än skaffar.


Berätta om klippningen och hur du tar till vara på ullen!
Jag klipper för hand med en gammal hederlig fårsax. De flesta som gör det brukar säga att det håller fåren lugnare än när man klipper dem med maskin. Det stämmer säkert, men i ärlighetens namn handlar det mest om ekonomi för vår del. En elektrisk fårsax är dyr (några tusenlappar), det är inte en handsax (några hundralappar). När man bara har fem djur att klippa känns det okej att lägga två timmar per djur för att få av ullen. Vad det hade tagit med en eldriven sax? En fårklippare hade gjort det på några få minuter. Jag hade nog behövt närmare en timme för det. Minst.

Det jobbigaste är att hålla saxen vass hela tiden. Så fort den blir slö, luggar man djuret och vem som helst vet ju hur det känns att bli luggad. Fast de tar det ganska bra, de är rätt snälla hela högen.

Ullens sparar jag i papperskassar. Jag försöker tvätta ullen relativt snart efter klippning, men det blir lite si och så med det ibland måste erkännas. Men jag spinner aldrig med otvättad ull. Jag vill helst inte ha för mycket lanolin på mina spinnredskap. Helst inte all skit som finns i ullen heller. Men det där är en smaksak. En del föredrar att spinna otvättad ull.


Skulle du vilja jobba som fårbonde på heltid?
Nej, jag tror inte det. Folk brukar prata om att man behöver 400 tackor för att få det ska löna sig att hålla får. Just den siffran kan diskuteras (jag tror det handlar lite om hur driven affärsman man är och hur mycket fantasi man har) men jag tycker det kan vara fullt tillräckligt med fyra ibland... Men jag har en vän som har en mindre gård där fåren är en del av de större delarna av inkomsten. De har ett trettiotal tackor och de säger att de får lönsamhet i det. Fast det är helt klart inget man blir rik på. Om vi däremot börjar tala om får på halvtid, då kan jag mer benägen till att svara ja på den frågan. Då har man ändå en ekonomisk säkerhet i en deltidstjänst. Fast då vill det ju till mer mark... Och mer hö... Vi kan väl säga så mycket som att det inte hade varit realistiskt att leva på fåren i dagsläget. Inte utan egen mark och egna maskiner.


Vilket är ditt bästa tips för lyssnare som också vill skaffa får?
Sedan kan det vara en idé att köpa boken Får av Erik Sjödin. Det finns många bra tips i den. Och fråga andra fårägare. De flesta delar gärna med sig av tips. Och, köp bara får av folk som har SE-

nummer. (Lagstadgat identifikationsnummer för gården.) Om djuren är MV-fria (Maedi Visna = ”får-aids”) och klövrötefria (seriöst elak fotsvamp för får) är det ett plus.

Och gå med i Fårhälsovården när du fått hem fåren. (www.svdhv.org) Det kostar en slant, men du får ett gäng rabatter och fördelar av medlemskapet. Framförallt får du tillgång till gratis telefonrådgivning hos veterinär. Det har vi haft stor nytta av. Och ta reda på vilka regeler som gäller för gödsel och liknande i din kommun. Det varierar mellan olika kommuner. Särskilt gödseln kan ställa till det om man är hobbybonde och inte har gödeslplatta. (Stor cementplatta där skiten ligger till sig ett år eller så. Man får inte lägga gödsel direkt på marken hur som helst.)